Högst upp i Vanadislunden står en tegelborg med fyra hörntorn, och den har aldrig haft någon garnison. Bakom murarna ligger en bassäng med dricksvatten. Vattnet står så högt på berget att det av egen tyngd trycks ut i ledningarna och upp till kranarna i husen nedanför.
Vad gör vattenborgen i Vanadislunden?
Vattenverken renar ungefär lika mycket vatten dygnet runt, men stockholmarna tappar mest på morgonen och kvällen. Reservoarer och vattentorn fångar upp skillnaden. De fylls när förbrukningen är låg och töms när många duschar och diskar samtidigt, så att vattenverken kan gå i jämn takt.
Reservoarerna ger också tryck i ledningarna. Vatten i ett slutet ledningsnät strävar efter samma nivå överallt, så en vattenyta högt upp pressar vattnet genom rören nedanför. Varje tio meters höjdskillnad ger ungefär en bar. Trycket i en fastighets ledningar beror på husets höjd över havet och på avståndet till närmaste reservoar eller tryckstegringsstation, alltså en pumpstation som höjer trycket där höjden inte räcker. Tio meter är ungefär tre våningar i ett bostadshus, så för den som bor högst upp i en femvåningsfastighet räknas varje meter i reservoaren.
Varför byggdes en reservoar på Vanadisberget 1879?
Stockholm fick sitt första vattenverk vid Skanstull 1861. Vattnet gick ut i ett nät på omkring 30 kilometer ledningar och lagrades i en reservoar i Årstalunden på Södermalm. Den byggdes ut i två steg till 11 000 kubikmeter, men den låg i stadens södra ände. När Stockholm byggdes ut norrut räckte det inte längre att trycka fram allt vatten från söder. I norra Norrmalm och i det nya Vasastaden sjönk trycket, eftersom ledningsnätet växte snabbare än lagren. En bassäng på Vanadisberget togs i drift 1879 och rymde 5 000 kubikmeter.
Den första bassängen på Vanadisberget var ingen borg. Den byggdes direkt på berget och var nästan kvadratisk. Fasaderna var av gråsten, tak och stödpelare av tegel, och ovanpå låg matjord och gräs. På östra sidan stod ett torn. Redan i början av 1890-talet behövde staden mer vatten än den kunde leverera, och 1895 fick Stadshagen på Kungsholmen en egen vattenborg på 4 000 kubikmeter.
Varför byggdes reservoaren på Vanadisberget om efter drygt 30 år?
Kring sekelskiftet flyttade tyngdpunkten i Stockholms vattenförsörjning söderut. Norsborgs vattenverk invigdes 1904 och tar sitt vatten ur Mälaren. En huvudledning förde det till Trekantsreservoaren på Nybohovsberget, som började byggas 1900. Med det nya nätet blev trycket från den gamla bassängen i Vanadislunden för lågt.
Mellan 1913 och 1918 byggdes en ny reservoar på samma plats. Den nya bassängen gjöts i betong och vilar på pelare inne i den gamla. Vattenytan hamnade på 54 meter över stadens nollplan, mot 47 meter i den första bassängen. Nollplanet var den höjd som staden mätte från. Skillnaden på 7 meter motsvarar ungefär 0,7 bar mer tryck i ledningarna nedanför. Bassängen är 6 meter djup och rymmer 8 100 kubikmeter. När bassängen töms sjunker ytan upp till 6 meter, och trycket i ledningarna faller då med ungefär 0,6 bar.
Arkitekten Gustaf Améen ritade huset runt bassängen. Det murades av rött Helsingborgstegel på en hög granitsockel, som är den gamla reservoarens ytterväggar. Huset fick fyra hörntorn, därav namnet vattenborgen. Den blev en av flera byggnader som ger Vanadislunden dess siluett, tillsammans med Stefanskyrkan och Vanadisbadet.
Vad hände när ventilen under vattenborgen brast 1954?
Den 4 april 1954 brast huvudventilen under bassängen, och åtta miljoner liter vatten forsade ner för berget mot Roslagstull. Själva bassängen höll. Felet satt i ventilen, som var av gjutjärn. Resterna av den gamla reservoarens mur bromsade flödet, men trafiken fick stoppas, ett barnhem evakuerades och hundratals källare fylldes med vatten. Två dagar senare låg korsningen Ingemarsgatan och Roslagsgatan fortfarande i spillror.
Används vattenborgen i dag?
Reservoaren finns kvar i Stockholms dricksvattensystem. Den renoverades i början av 2000-talet. De största lagren ligger i dag på andra höjder. Reservoaren på Nybohovsberget, som ersatte den gamla Trekanten, rymmer 72 200 kubikmeter, nästan nio gånger så mycket som borgen i Vasastan.
Stockholm Vatten och Avfall har elva vattentorn i Stockholm och Huddinge. De tillkom mellan 1879 och 1973, och alla behöver byggas ut eller rustas i någon grad. Arbetet pågår under 2020-talet och sträcker sig mot 2050. I Uggleviken i Lill-Jansskogen ska tornet från 1935 ersättas av ett nytt och högre, med byggstart tidigast 2027.
Senast faktagranskad: 25 september 2026